För ett par år sedan väcktes idén att börja odla chili på vår egen tomt. Tanken var att förse oss själva med dessa starka läckerheter, men även att sälja delar av skörden på lokala marknader. Vi har bekanta som har gjort en hyfsad slant på ett liknande upplägg.
Redan från början var det viktigt för oss att odla så naturligt som möjligt. Istället för kemiska bekämpningsmedel sökte vi oss till mer jordnära lösningar – som att använda tobak, vilket är ett beprövat alternativ här i Thailand
Bild: Vår lilla thai-chiliodling ett par månader in i processen. Fotograf: Jens
Jag ägnade åtskilliga timmar åt att luckra upp jorden och förbereda den inför det som skulle komma. Sedan tog Tong vid och planterade, vattnade och vårdade. Till en början gick allt som planerat. Chiliplantorna växte, och snart började de första frukterna visa sig.
Sedan började problemen...
Min kunskap kring insekter – eller skadedjur, som de ju brukar kallas i dessa sammanhang, är i princip obefintlig. Men det var just sådana som började kalasa på vår skörd. Tong försökte med mer tobak, men det hjälpte föga. Han googlade, frågade runt i bekantskapskretsen och testade flera tips han fick, utan större framgång. Ingenting hjälpte, mer än tillfälligt.
Bild: En chiliplanta från vår odling, just innan problemen. Fotograf: Jens
Vi lyckades bara rädda cirka tio procent av skörden, och eftersom Tong, min fru, och jag hade andra saker att fokusera på bestämde vi oss för att ge upp.
Inte allt man företar sig blir en framgång, men vi försökte i alla fall. Och numera är det mest ett återkommande skämt om vår korta, men intensiva, karriär som chiliodlare. Man måste kunna skratta åt sina mer jordnära misslyckanden.
Bild: En chiliplanta från vår odling, innan problemen började. Fotograf: Jens
